Tidigare stipendiater

Tidigare stipendiater

2017 års stipendiater

Jens Böhmer

BIODRAFT – A new biomarker for the diagnosis of rejection after heart transplantation

Efter hjärttransplantation måste patienterna övervakas med hjälp av hjärtbiopsier, som tas via upprepade kateteriseringar (minst 8-10ggr/första året efter transplantationen). Dessa ingrepp är dyra, potentiellt farliga och belastar patienterna som dessutom måste komma till Sahlgrenska sjukhuset (SU) från sina respektive hemorter.

Läs mer

Denna studie syftar till att etablera ett blodprov som ersätter rutinbiopsierna som då istället kan tas enbart vid misstanke om avstötning. Detta blodprov kan förvaras i rumstemperatur i ca 2 veckor, och kan således tas på hemorten. Metoden baserar på att donatorn skiljer sig i sin DNA-uppsättning från mottagaren. Vid en avstötning angrips det donerade hjärtat, DNA från donatorn släpps ut i blodbanan där det kan mätas. Denna metod har visat sig fungera i en rad studier, dock inte med en metod som lämpar sig kliniskt pga. lång svarstid och kostsam. Förhoppningen är att etablera en PCR-baserad metod som kan ge lika snabba svar som biopsierna (24tim). Denna metoden finns hittills inte i bruk på laboratoriet för klinisk kemi på SU. Studien har startade under 2016 och 24 vuxna och 7 barn är inkluderade (samtliga transplanterade) och första resultat visar det går att mäta donators-DNA i blodet hos mottagaren efter hjärttransplantation. Nu återstår att se om det går att nå likvärdig känslighet som biopsierna. Studien beräknas pågå i sammanlagt 3 år.

Maria Castedal

Kronisk viral hepatit, levercancer och levertransplantation: studier av explantatvävnad.

Kronisk hepatit B-virus- (HBV) infektion är en viktig orsak till levercirros, levercancer och behov av leverresektion och/eller levertransplantation. Den höga risken för levercancer tros bero på en kombination av faktorer där en av dem är integration av segment av HBV-DNA i arvsmassan, vilket kan påverka uttrycket av humana gener av tumörframkallande betydelse. Även Hepatit C-virus (HCV) orsakar levercirros eller virusassocierad levercancer och det utgör nu den vanligaste orsaken till levertransplantation. Det är oklart på vilket sätt levercancer som orsakats av HBV och HCV skiljer sig från levercancer utan bakomliggande virusinfektion. Djurförsök har visat skillnader i genuttryck, vilka skulle kunna bidra till att förklara hur virusinducerad levercancer utvecklas.

Läs mer

I denna studie ska studeras förekomst av HBV-integrationer i icke-tumörvävnad och tumörvävnad och försöka identifiera integrationers betydelse för cancerutveckling i levern. Vidare undersöka hur stor del av levercellerna som bär på integration av HBV-DNA i det mänskliga genomet i olika stadier av kronisk hepatit B-infektion. Vidare hoppas man att med hjälp av leverbiopsier från tumörvävnad och icke-tumörvävnad hos patienter med levercancer orsakad av HBV- och/eller HCV-infektion respektive icke-virusutlöst levercancer klarlägga om genuttryck och immunsvar skiljer sig mellan dessa cancerformer.

Malin Sternby Eilard

Liver transplantation versus liver resection or ablation for limited HCC – a retrospective registry based study

Primär levercellscancer, Hepatocellulär cancer (HCC) är den femte vanligaste cancerformen i världen och kan behandlas med levertransplantation, leverresektion eller ablation.

Läs mer

Malin ska göra en register-studie baserad på Svenska registret för tumörer i lever och gallvägar (SweLiv), på de drygt 1000 patienter med primär levercancer (HCC) som behandlats med levertransplantation, resektion eller ablation under 2008-2016. Överlevnad, tumöråterfall, morbiditet efter ingrepp samt riskfaktorer vid respektive ingrepp ska studeras. En jämförande subgruppsanalys planeras på HCC-patienter med begränsad tumörbörda och komorbiditet samt bevarad leverfunktion som därmed skulle kunnat lämpa sig för både levertransplantation och leverresektion.

2016 års stipendiater

Catarina Skoglund

Levercancer, kronisk hepatit och HBV-profylax efter levertransplantation

Kronisk hepatit B-virus- (HBV-) infektion är en viktig orsak till skrumplever (levercirros) och levercancer. Risken för dessa komplikationer är högre vid långvarig aktiv infektion med leverinflammation. Den höga risken för levercancer tros bero på en kombination av faktorer såsom inflammationsskada och därmed ökad omsättning av leverceller, produktion av ett viruskodat protein (X-proteinet) och integration (”sammanfogning”) av segment av HBV-DNA i den humana arvsmassan, vilket kan påverka uttrycket av humana gener av tumörframkallande betydelse. Integrering av HBV-DNA i humana genomet har främst undersökts i cancervävnad. Vi vill studera hur vanlig integration av HBV-DNA i det humana genomet är i olika stadier av kronisk hepatit B-infektion och om integrationen skiljer sig i tumörvävnad och icke-tumörvävnad.

Läs mer

Den kliniska parameter som är viktigast för att bedöma risken för komplikationer (skrumplever, levercancer) vid HBV-infektion är koncentrationen av viruspartiklar i blod, mätt som nivån av HBV-DNA i serum. Denna parameter avspeglar hur stor andel av levercellerna som är infekterade och hur mycket virus som produceras av varje cell. Andelen infekterade celler kan även mätas direkt genom analys av leverbiopsi med immunhistokemisk färgning av vävnaden med antikroppar och analys av koncentrationen av HBV-DNA (cccDNA), med särskild PCR-teknik. Vi vill undersöka om andelen infekterade leverceller är lika stor och om HBV-infektionens utbredningsmönster är likartad i olika delar av levern.

Vi vill även studera om genuttryck och immunsvar vid hepatitvirus-orsakad levercancer skiljer sig från levercancer av annan genes genom att undersöka leverexplantat/resektat från patienter med virusinducerad levercancer samt med levercancer utan bakomliggande infektion. Vi vill med denna studie bekräfta de fynd vi gjort vid tidigare studier i cellkultur och musmodell.
Efter en levertransplantation ges HBV-profylax för att motverka att den nya levern infekteras av virus som cirkulerar i blodet. Profylax ges i form av antikroppar mot HBV (HBIG) givet intravenöst i samband med transplantationen och härefter för att förhindra att virus som lyckats infektera leverceller replikerar (nybildas) och sprider sig. HBIG kombineras med ett antiviralt läkemedel (nukleotid/sid-analog, NUC) i tablettform. Vi vill studera om effektivitet, säkerhet och patienttillfredsställelse skiljer sig beroende på om HBIG-profylax ges subkutant eller intravenöst?
Vi vill vidare undersöka om HBIG kan avslutas ett år efter transplantationen utan ökad risk för re-infektion hos patienter som hade låga HBV-nivåer i blod vid operationen. Föreligger det något samband mellan förekomsten av ccc-DNA i levervävnad före utsättandet av HBIG och incidensen av HBV-reinfektion. Dessutom ska forskningsgruppen studera om det föreligger skillnader i förekomst av HBV-DNA i blod hos denna patientkohort jämfört med historiska kontroller som erhållit kombinationsprofylax.

Anne Flodén

Perioperativa sjuksköterskors erfarenheter av att delta i organdonationsprocessen på operationsavdelningar i Sverige

Den statliga utredningen SOU 2015:84 ”Organdonation – en livsviktig verksamhet” slår fast att Donationen ska vara en naturlig del av vården i livets slutskede. Denna utredning har bl.a. resulterat i lagförslaget, att organdonation ska ingå i sjukvårdens uppdrag och att vården ska vara organiserad på ett sätt som möjliggör organdonation samt att Socialstyrelsen ska utöva tillsyn för att säkerställa detta.

Läs mer

Perioperativa sjuksköterskor, anestesi- samt operation-, har en viktig roll i organdonationsprocessen. Forskningen för dessa yrkeskårer är begränsad och den som finns är i huvudsak gammal.
Syftet med mitt projekt blir därför att studera och beskriva svenska operations- och anestesisjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att delta i den perioperativa organdonationsprocessen.

Fyra intervjustudier kommer att genomföras, som resulterar i tre publikationer. Jag kommer att använda Fenomenografisk metod då denna metod lämpar sig bäst för att identifierar så stor variation av uppfattningar som möjligt.

Informanterna är anestesi- eller operationssjuksköterskor från hela landet och från olika vårdnivåer. Cirka hälften arbetar på operationsavdelning där även transplantationer av organ utförs, medan den andra halvan saknar erfarenhet av transplantationsverksamhet.

Baserat på de få intervjuer som redan gjorts så är min hypotes att resultaten kommer att innefatta kategorierna: Uppfattningar av ”den egna” professionen; Uppfattningar av teamarbetet med de deltagande donations-/transplantationsteamen samt Uppfattningar av olika existentiella spörsmål.

Mihai Oltean

Akut rejektion (AR) utgör den viktigaste faktorn för transplantatförlust och mortalitet efter tunntarmstransplantation (TTTx) men för närvarande finns det inga icke-invasiva markörer för AR. Av denna anledning är endoskopi med biopsier den mest tillförlitliga metoden för uppföljning av AR. Dock medför endoskopierna patientobehag, ökade kostnader och risk for komplikationer samt en signifikant fördröjning i diagnostiken eftersom det tar ca 6-8 timmar för att processa biopsierna. Rejektion kan behandlas framgångsrik om den upptäckts i tidigt skede medan sent upptäckta rejektioner är förenade med en svår slemhinneskada och en hög risk för bakteriell translokation och livshotande sepsis.

Läs mer

Forskning pågår syftande till att identifiera icke-invasiva rejektionsmarkörer i blod eller stomiutflödet och mer tillförlitliga uppföljningsmetoder. De laboratorieanalyserna som idag används klinisk som rejektionsmarkörer är fekalt calprotectin (i stomiutflödet) och serum citrullin men har en låg specificitet och en fördröjd reaktion. I en studie på möss med tunntarmsavstötning har vi tidigare sett tydliga och signifikanta förändringar i 121 proteiner som tycks vara mycket specifika för avstöttning som tycks ha en tydlig molekylär signatur. Detta tyder på att flertal hittills okända molekylära mekanismer (immunologiska, metaboliska) och dess biprodukter och metaboliter skulle kunna studeras och användas för uppföljning av transplanterade tunntarmar.

Studien syftar på att identifiera rejektionsmarkörer i stomiutflödet hos patienter med pågående tunntarmsavstöttning genom nya molekyler och ändringsmönster och baserad på tidigare proteomikresultat framtagna på möss.

2015 års stipendiater

Ketaki Methe

Immunological response of cardiac scaffolds upon transplantation

Background: To mitigate the scanty supply of donor organs, porcine tissues can be utilized as, it embrace the potential to accomplish the task of human organs. However it can exacerbate the problem of rejection, efficacy and disease risk because of cellular and nuclear material of xeno origin. In this regard, the practice of decellularizing donor organ and repopulating it with recipient cells is budding drastically. However the question of whether, the extracellular matrix (ECM) from donor organ, on its own, is immunogenic after transplantation is in chaos.

Läs mer

Objective: In current project we have developed the protocol (published) to effectively extract the cardiac extracellular matrix scaffolds from hearts and currently investigating it for its immunological properties.

Methodology: Antigenic response of randomly selected piece of decellularised cardiac scaffold from Guniea pig will be checked using immune competent Balb/C mouse model. Graft will be placed over the glandular part of stomach and sutured with omentum. Transplanted tissue will be scrutinised at various time points from 3 days to 3 months to characterize the immune response at various stages after transplantation. Antigenic response of decellularised mouse heart transplanted into mouse will be served as negative control, whereas antigenic response of normal porcine heart transplanted into mouse will be served as positive control of the study.

Significance: Extracellular matrix proteins are qualifying as favorite choice of users as a nature’s platform to repopulate the scaffold. Analyzing the immunological response of these natural scaffolds would reveal many key insights in order to successfully repopulated and decide the status of engraftments of regenerated cardiac tissue.

Ulrika Skogsberg Dahlgren

ABO-uttryck studien – projektbeskrivning

Bakgrund: Det råder brist på organdonatorer och patienter som väntar på levertransplantation löper en risk att dö i väntan på en ny lever. Risken är störst för patienter med blodgrupp O. Om vi kunde bortse från blodgruppsbarriären skulle situationen förändras. Vi skulle få en utjämning av väntetiden mellan blodgrupperna och alltid ha möjlighet att transplantera den sjukaste patienten på väntelistan, oavsett blodgrupp.

Läs mer

För att kunna bryta ABO-barriären vid ABO-inkompatibel transplantation måste man oskadliggöra preformerade blodgruppsantikroppar som är riktade mot den blodgrupp recipienten i fråga själv inte tillhör. Det finns annars en betydande risk att den nya levern förloras p.g.a. avstötning, kärl-, och/eller gallgångskomplikationer. Sista åren har vi sett att graftöverlevnaden vid ABO-inkompatibel levertransplantation har ökat i takt med utvecklingen av nya läkemedel och metoder som avlägsnar blodgruppsantikroppar.  Vi tror dock att även kvantiteten och distributionen av blodgruppsantigen i den transplanterade levern har stor betydelse. Blodgruppsantigenuttryck i levervävnad är ofullständigt studerat. Vår hypotes är att ju högre blodgruppsantigenuttryck, desto större risk för komplikationer.

Studiens frågeställning
1. Hur varierar blodgruppsantigenuttrycket (ABO-antigenuttryck) kvantitativt på olika celler i leverns parenkym, kärl och gallvägar?
2. Förekommer variationer av blodgruppsantigenuttrycket i levern mellan blodgrupperna och inom samma blodgrupp (A1, A2, B, AB)?

Arbetsplan/Material
För att studera kvantitet och distribution av blodgruppsantigen i levervävnad planerar vi att tillvarata levervävnad från avlidna donatorer i samband med ett donatorsingrepp. Vi kommer att ta vävnad från leverparenkym, från kärlen och gallgången till levern (perifer biopsi, arteria hepatica, vena porta, v.cava samt ductus choledochus). Vi planerar att inkludera 20 donatorer i varje blodgrupp (A1, A2, B, AB, O), d.v.s ca 100 donatorer där vi kommer att göra 5 PAD-analyser per donator.

Betydelse
Med ökad kunskap om ABO-antigenuttrycket i levervävnad är vår förhoppning att vi skall få bättre kunskap om hur vi skall styra behandlingen vid ABO-inkompatibel levertransplantation i syfte att förbättra transplantatöverlevnaden. Vår förhoppning är att vi i framtiden skall kunna genomföra levertransplantation över blodgruppsgränserna både i akuta och icke akuta fall. Detta skulle vara till stor fördel då det idag råder skillnader i dödlighet och väntetider för levertransplantation mellan blodgrupperna.

2014 års stipendiater

Mats Hellström

Forskarassistent vid Sahlgrenska Akademin
Får 80 000 kr för sin forskning. Han ingår i forskningsgruppen kring livmoderstransplantationerna.

Han arbetar med att ta fram en konstgjord livmoder med hjälp av stamceller från patienten som ska behandlas. Med en sådan livmoder skulle man öka tillgången på organ och minska risken för avstötning i samband med transplantation.

Helena Hammarström

Specialistläkare i infektion
Får 30 000 kr för forskningen kring invasiva svampinfektioner hos lungtransplanterade patienter.

Svampinfektioner är en allvarlig risk för den som genomgått en lungtransplantation. Genom att studera förekomsten av sådana infektioner och tidigt kunna diagnostisera dem ska behandling kunna sättas in tidigare.

John Söfteland

Specialistlkare vid Transplantationscentrum Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Får 50 000 kr. Hans forskning går ut på att förlänga användbarheten på njurar som ska användas för transplantation med hjälp av så kallad normoterm perfusion.

2013 års stipendiater

Malin Sternby Ellard

Läkare och specialist i allmänkirurgi Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Får 25 000 kr för att studera värdet av ett validerat patientrapporterat sjukdomsspecifikt livskvalitetsformulär vid levercellscancer.

Dess betydelse som prediktor vid val av behandling, samt för att förutsäga överlevnad jämfört med nuvarande använda parametrar.

Åsa Norén

Läkare och specialist i allmänkirurgi vid Transplantationscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Får 75 000 kr för att genom njurbiopsier i samband med en levertransplantation kartlägga och karakterisera en ev. njurskada hos dessa patienter

Det är sedan länge känt att njurfunktionen försämras i samband med levertransplantation. En njurskada kan emellertid föreligga redan innan en levertransplantation. Genom att tidigt i förloppet identifiera en eventuell njurskada hoppas man att framgent kunna skräddarsy omhändertagandet efter en levertransplantation så att man kan skydda och bevara njurfunktionen hos dessa patienter.