Styrbjörn Friman

Styrbjörn Friman är professor em. i transplantationskirurgi.

Han har fyllt 68 år men är fortfarande starkt engagerad i verksamheten på Transplantationscentrum vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han varit med om framväxten av dagens transplantationsverksamhet vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Jag var med om den första levertransplantationen 1985. Då var jag fortfarande allmänkirurg och skulle utbilda mig till kärlkirurg. Men jag blev så fascinerad av transplantationsverksamheten att jag sadlade om.

Det blev främst lever- och njurtransplantationer som Styrbjörn Friman kom att ägna sig åt. Just nu leder han flera forskningsprojekt som studerar långtidskomplikationer efter levertransplantation men även ett projekt som följer upp alla barn som njurtransplanterats under de senaste 20 åren.

– Det är viktig att vi får de organ som transplanteras att fungera så länge som möjligt och med så få biverkningar som möjligt, förklarar han.

År 2007 bildades Transplantationscentrum och 2009 flyttade verksamheten in i en ny fin vårdbyggnad på Sahlgrenskas område.

– Det blev ett lyft för oss. All transplantationsverksamhet fördes samman i en organisation och fick ändamålsenliga lokaler vilket var en fördel både för våra patienter och medarbetare.

Varför har han då engagerat sig i Transplantationsstiftelsen?

– Jag ser det som ett sätt att stödja forskningen. Stiftelsen ska lämna bidrag till viktiga forskningsprojekt inom Transplantationsområdet. Det är en resurskrävande verksamhet och vi söker alla sätt att finansiera den. Ett annat sätt att stödja verksamheten är att få igång ett utbyte med andra transplantationskliniker i världen. Där kan stiftelsen vara med och ge bidrag åt en ung forskare som vill förkovra sig. Det är oerhört viktigt med internationellt utbyte.

Vilken blir din roll i styrelsen?

– Främja kunskapen om Stiftelsens existens och försöka bidra till att den växer. Jag ska också bedöma och behandla ansökningar, både för  forskningsprogram och för resor och studiebesök.